söndag 31 juli 2016

Salt Lake City

Vad som lockade oss till Salt Lake City vet vi inte riktigt. Kanske var det nåt minne från vinter- OS 2002 eller lockelsen  av att den grundades av mormonerna och att typ alla invånare är det fortfarande. Vi ångrar iallafall inte att vi åkte hit. Igår, när vi skulle ta nån timme vid poolen, fick det punktliga vädret fnatt och åskan och regnet kom redan på förmiddagen. Istället för poolen gick vi till ett köpcenter. Ett helt otroligt ställe och nog det vackraste vi varit på. 


Det hade glastak och var öppet ändå upp i taket. Längs hela nerevåningen rann en naturtrogen bäck med stenar, växter, bänkar och vattenfall. Som en park inomhus. Geocachade också lite i stan och såg områden som låg en bit utanför det absoluta centrum. Många burkar är svåra att hitta. Vi har därför fått en ny favoritsort, spök/virtuella coacherna där man ska gå till en plats, lära sig nåt och ta en selfie. Så med syfte att både logga en cache och titta på Utah State Capitol knallade vi uppför berget regeringsbyggnaden låg på. Hade fin utsikt över stan och omgivningarna därifrån dessutom. 



Tittade på mormonernas konferenscenter utifrån och imponerades av att dom kunnat bygga en så stor anläggning som smälte in i naturen och stadsmiljön så väl.
 

Egentligen kollade vi läget för vi hade tänkt gå på konsert idag men vi rekade nog för mycket. Såg en öppen dörr och stack in huvudet. Vips var det nån som frågade om vi ville ha en guidning och det var klart att vi ville. Jätteintressant men lite jobbigt att inte bara säga "yes, I see och nice" utan komma på lite småsmarta, nyfikna, intresserade frågor att ställa också. Det var ju bara vi. Med vår guide, annars fanns det ju andra sällskap i huset. 

Idag skulle vi då gå på konsert med Mormon Temple Choir i just konferensanläggningen. Med alla vita skjortor och människor som visste vart dom skulle var det nära att vi hoppade av. Samlade mod och hakade på några kortbyx- människor som inte heller hade kyrkokostymen på sig. Ångrar inte en sekund att vi gick in. Det var verkligen riktigt bra, ca 350 personer i kören och 70 i orkestern och så fint. Dessutom med fantastiska naturbilder till på storbild vid sidan. 






Mitt i centrum ligger Temple square, en park med byggnader som hör till mormonkyrkan. Vi hade bokat en guidning och idag var det fler i gruppen så det var ju rätt skönt. Blev guidade i kyrkan och i tabernaklet men ini templet fick vi inte gå utan där fick vi stå utanför. Fick också lite guidning i trons historia. Det fick vi även igår och har dessutom läst på som galningar och inte minst sett Book of Mormon- musikalen i London. 





Fattar själva historien men har lite svårare att förstå att folk tror på den. Men oavsett så är det intressant och alla delar av Temple Square är välgjorda, snygga och informativa. Mängder av platser att hitta kunskap, sitta och läsa, prata och ta det lugnt. 



Frampå eftermiddagen var vi klara med mormonerna och eftersom man ska hedra sabbaten var ju allt i stan stängt. Nu var det OS och Park City som gällde. Tog ca 40 minuter att köra dit. Lite svårt att fatta att ett ställe med  dryga 30 plusgrader får tio meter snö på vintern. 



Finns inte mycket som påminner om OS. Det får man mer gissa och googla när man kommer hem. Idag har vi efteråt fattat att vi åkte vi förbi stadion där OS- invigningen var. 

Imorgon lämnar vi Salt Lake City. Ser ut dom dom flesta redan gjort det om man tittar ut genom hotellrumsfönstret. Men det är nog snarare så att AC i bilen lockar i värmen. 


onsdag 27 juli 2016

Vädret

Vädret är ett spännande fenomen. Det följer precis samma mönster varje dag. På morgonen är det klarblå himmel och ca 15 grader. Frampå dagen ökar temperaturen och det är ca 25 grader. 


Men redan vid 12-tiden kommer molnen. Inga små lätta sommarmoln utan typiska "det drar ihop sig moln". Och det gör det också. 


Värmen stiger på eftermiddagen och det är ca 30 grader. Samtidigt blir himlen bara mörkare och mörkare. 


Vid 15.30 börjar det mullra och åska. Först hör man det bara men sen det man även blixtarna som är fantastiska och sprakar åt alla håll. Lite svåra att fånga på bild dock. 


När det åskat nån timme kommer det några regndroppar och så blir det inget mer. Tror vi! Varje dag! Och varje dag har vi fel för då kommer skyfallet. Varar bara en kvart och sen skiner solen igen. Men efter en stund regnar det igen. För det mesta skingras sen molnen och det blir en fin kväll. Väldigt varmt, 32-34 grader medan solen är uppe men sen kyler det på och är kvälls-nattetid bara 15 grader. 


Så här har det varit alla dagar, undantaget Chicago. Där var det varmt och solen sken hela tiden. Men det åskade och regnade där också, på natten. 





tisdag 26 juli 2016

Från Raket till Björntand


Lämnade Rocket Motel imorse och körde mot Montana och bergen. Visserligen inte i en lika snygg bil som den på vykortet utan i en röd något mindre modell. Och även om inte alla gäster körde amerikanare så hade dom nog gärna velat göra det. 


Utrustade med det nödvändiga inom räckhåll körde vi iväg och vägen gick såklart över prärien och all utsikt som vi vant oss vid och tycker så mycket om. 


Men också genom några små orter den ena mer skabbig än den andra. 


Vägen från South Dakota till North Dakota var spikrak. Dröjde ett tag innan vi insåg det och började mäta. Den första rakan vi mätte var 20 km och en annan 36 km. Helt otroligt! Tur att dom inte är helt platta utan lite kuperade. 


Även idag var vi nästan ensamma på vägen och det var 12 mil mellan tankställena och lika långt mellan rastplatserna och inte ett matställe på 20 mil. 


Efter 85 mil och tio timmar i bilen lämnade vi prärien och närmade oss bergen. 


Lämnade inte bara prärien utan även motorcykel - och pick up - landet och hamnade i björnlandet och cowboyhatt- och jeeplandet. 


Vid incheckningen på hotellet uppmanades vi att tömma bilen på Coca Cola och mat för det var björnar på parkeringen som nattetid tar sig in i bilar på jakt efter mat. Lite läskigt! Har visserligen tömt bilen men vore ju lagom kul att hitta en bil imorgon som det varit inbrott i. Av en björn! 

måndag 25 juli 2016

Badlands

Igår var vi i vår fjärde nationalpark. Några till så har årskortet lönat sig. 


Vi åkte till Badlands National park. Badlands, dåligt land, är både nationalparken och namnet på ställen med torrt klimat där berget och leran eroderat och marken helt enkelt är kass och inte går att använda. Men det är vackert för oss som tittar. 


Vägen dit gick såklart över prärien så det blev lite utsikt över stora gräsmarker igår också. Nu hade vi andra referenspunkter och kunde konstatera att sikten var tio mil. Är lite sugen på att kolla synen och se om det går att se ett par mil till med glasögon. 😊 Körde Badland loop trail och längs hela vägen fanns utsiktsplatser och små vägar att gå på. Så himla välordnat och bra. Såg präriehundar som är fulsöta och pyttesmå. Såg även några hjortdjur av nåt slag och så Longhorn sheep som vi inte vet vad dom heter på svenska. 




Gick några små vandringsleder och hade en rätt ensidig dialog/monolog. Å så fint! Så himla fräckt! Titta där! 


På vägen hem till motellet i Custer hade vi solnedgången över Black Hills och senare en otrolig stjärnhimmel. 


På vägen till Badlands stannade vi nån timme på ett rekreationsområde. En skog med mängder av picknick- bord med varsin grill, en liten sandstrand och några bryggor. Vi var i princip ensamma på hela stället. Satte oss på en bänk på bryggan, som vi delade med en fiskare. 


Stannade också på Wall Drug Store. Ett av världens mest kända turist shopping ställen. Ett litet ställe mitt ute i ingenting med mängder av små pryttelbutiker med turistsouvenirer. Och så lite riktiga saker, pistoler, leksaker och pussel. Alltihop i cowboy-stil. 




Och precis som vid starten 1936 serverade dom gratis isvatten och hade massor av skyltar vid vägen. 







lördag 23 juli 2016

Prärien


Resan från Loveland till Scotts bluff tog ca tre timmar. Vägen gick tvärs genom prärien och vi svängde två gånger. 

Första timmen mötte vi bilar och lastbilar iallafall var femte minut och körde förbi nån lastbil då och då. Andra timmen försvann bilarna men lastbilarna fanns där   Inte så många men iaf några. Den tredje timmen fanns det ingenting. Det var bara vi. Mötte kanske fem bilar. 


Såg några höbalar, några majsodlingar och några ensamma kor annars fanns verkligen ingenting. Mer än milslånga vidder åt alla håll. Var som att jaga regnbågen. När man kom fram så bara det fortsatte. Trodde vi nått kanten en gång men när vi kört genom ett litet berg med stenar så bara det öppnade upp sig igen. 




Idag ställde vi in GPSen mot Hot Springs. Och fortsatte köra över prärien igen. Såg ut som igår men ändå rakare väg. Och om det går så var vi ännu mer ensamma idag. Varning för kurva när vägen gjorde en liten liten krök, knappt märkbar på en vanlig väg. Efter 75 km svängde vi. På en annan likadan och efter 75 km svängde vi igen. När GPSen för tredje gången sa att vi skulle svänga efter 75 km fick vi lite panik. Hade den fått solsting ellet nåt? Fick stanna och plocka fram en vanlig karta för att kolla läget. Stämde med kartan men inte med Google -planeringen vi gjort innan vi åkte. Den planeringen var nog på en grusväg eller nåt. 


Fascinerande att något så tomt kan vara så innehållsrikt och så himla fint. Försökte mäta hur långt man såg när det fanns något konkret att fästa blicken på och det var 6-7 mil. Ska åka lite mer prärie, men inte imorgon. Får hoppas att det lilla huset på prärien, de stora rancherna och cowboysen dyker upp då. 


En pärla på prärien


Ett litet oansenligt hotell i en liten oansenlig stad. Inget ställe man åker till eller ens har vägarna förbi. Vi ville ha en geocaching souvenir från Nebraska och vid en sökning på bra ställen ungefär längs den planerade rutten fastnade vi för Scotts bluff. Starbucks och deras gratis wi-fi är perfekt. Drack  kaffet väldigt sakta så vi även kunde googla hotell. Hittade Arcadia på tripadvisor. Resan hit är värt ett eget inlägg. 

Möttes vid incheckningen av en farbror som visade oss vägen till rummet och som bar upp min vråltunga väska. 


Innanför en av dörrarna i denna korridor fanns vårt rum och där fick vi en rundvisning av farbrorn. Han visade hur alla lampor fungerade, uttag, kylskåp, nattljus på och av mm. Helt fantastiskt! 

När han gått gjorde vi vår egna husesyn och hittade små trevliga detaljer  


Kaffebryggare med kaffepulver så man kan dosera själv. Och dricka i koppar från Ikea. Inget märkvärdigt och inget unikt men gjort med känsla och mening. 



Och humor. Till den här trasan finns en lapp där det står att "jag är gammal och utsliten men ren. Använd mig för att putsa skorna eller bilen osv." Meningen var såklart att man inte skulle sabba dom riktiga handdukarna men det var snyggt 


Till och med vattenflaskorna var tydligt märkta att dom var gratis med ett litet trevligt meddelande. 

Övernöbletrat, trångt, fult och inte ett marmorgolv så långt ögat kan nå men ändå så välkomnade och trevligt. Tackar tripadvisor för det. Hade aldrig vågat gå in här annars. Nu ska vi använda vår  voucher och äta frukost på taco John.