söndag 5 februari 2017

Sist på flyget.. igen

Imorse kom vi till Zanzibars flygplats i , vad vi trodde, god tid. Möttes avvek man som verkade trivas med sitt arbete i nån form av maktutövande position. Vi gick på gången in mot terminalen och att vi skulle gått i nån osynlig fålla närmare hans skrivbord fattade vi inte. "This way" skriker han som svar på vårat käcka "good morning"  när vi är jämsides med honom. Han skulle se på pass och boardingkort. Grejen är den att på Zanzibar kan man inte checka in i förväg. Det måste göras på plats. Ingen har alltså boardingkort. Men pass hade vi ju och vidare kom vi. Till säkerhetsbågen som står som dörr in i nåt skjulaktigt. Bredvid står bandet som scannar väskor. Det finns inga väggar utan det är det som ör entrén. Ingen människa syntes till. Kunde ju inte släpa väska genom bågen och inte krypa på bandet så vi väntade. Och kom in efter ett tag. Möttes av en lokal som var helt öde förutom en enda lång jättekö. 




Efter en kvart hade ingen lämnat disken och vi insåg att oj då, det här hinner vi aldrig. Å andra sidan så ska ju alla med samma plan och nån vara sist i kön och nu var det vi. Fyllde i våra utresekort och väntade. Några lämnade kön med biljett och fortsatte till passkontrollen. 


Två körer, två unga tjejer framför varsin dator. En kulle bakom en annan dator lite bakom och fem personer som tittade på. Dom skulle nog sköta vägningen och bagaget också men det hände ju inget. Blev lite flyt en stund men sen blev det tvärstopp. Nyfiket gick fler och fler fram och kollade vad som hänt. Verkade vara en gubbe med haremsbyxor och en tröja uppvirad till armhålorna med en unge utan kläder. Han hade liksom redan utmärkt och nu stoppade han upp kön i ytterligare en kvart. Efter vad vi förstod av det franska sällskapet framför oss var han inte nöjd med placeringen. Hettade till lite när andra sa till honom att kolla kön, lägg av. Till slut blev han nöjd men då dröjde det inte länge innan skrivaren slutade fungera och dom inte kunde skriva ut bagagetaggar. Då tog vi kort på våra väskor för att kunna efterlysa dom. 


Fick ordning på det med och nu gick det faktiskt rätt fort. Men det är en procedur. Först lämna fram passet, sen ställa sin väska på en gammaldags stor bagagevåg lite på sidan. Sen nästa pass och nästa bagage på samma vägning. Sen ska man vänta på att den som ska flytta väskorna från vågen till disken hör det så att dom kan märkas. Och så biljetter och klart. Vi fick såklart inte sittplatser bredvid varandra. Det får vi aldrig så det vet vi! Har checkat in själva från Istanbul och hem så om sju timmar kan vi prata lite. Kom igenom passkontrollen. Dom tar fingeravtryck och säger typ höger tumme när lampan för vänster lyser. Idag lyssnade jag inte utan kollade på apparaten och det gick mycket bättre än på inresan. 


Kom ut genom "gaten" och från det hållet är det mera flygplats än från andra sidan. Över en timme sent kunde också planet lyfta. 


Höll ju inte på att missa planet idag. Det var väl inte ens nära. Vi hade ju häng. Men klev på allra sist. Det gjorde vi även på planet från Dar es salaam till Zanzibar. Den flygplatsen är inte mycket större än på Zanzibar. Från inrikeshallen finns två dörrar, gate 5/6 på den ena och 7/8 på den andra. Vi skulle åka från gate 5. En stund innan trolig boarding så pratar dom i högtalarna. Var det på engelska så missade vi det. Hörde iallafall Nairobi. Dit skulle vårt plan fortsätta. Dom öppnade åttan och lite folk gick ut. Vi satt kvar. Men så öppnade dom femman och vi ställde oss i kö. Då kommer nån flygpersonal och frågar Precision. Flygbolaget vi ska åka med. Hon tar med oss ut genom åttan. Hamnar i samma gång som dom andra, dom gick ihop. Fanns flera öppningar ut och vilken vi skulle välja hade vi ju ingen aning om. Tig den första. Utanför dörren fanns nåt plan vi inte skulle åka med och en buss. Vi valde bussen. Efter en liten stund kommer en ny liten flygvärdinna och stället samma fråga. Hon föser ut oss och visar hur vi ska gå bakom planet vi ser för att komma till vårt som står bakom. Kommer rätt och kliver på som sista passagerare. Planet åkte innan utsatt tid och landade 20 minuter innan tidtabell. Rätt bra gjort på en resa på 30 minuter. Vi var i luften en kvart. 

Sen är det ju äventyret på Landvetter då men det gick ju bra det med. En flygning kvar. Planet från Istanbul har boarding 14.05. Vi landar 14.11. 


Men vi är incheckade, väskorna är incheckade och vi fick boardingkort i morse. Bara att hålla tummarna för att det funkar. 




lördag 4 februari 2017

Tio tusen shilling

Varje dag när vi kommit hem till hotellrummet har vi mötts av små skapelser, gjorda av handdukar. Inte dom vanliga rosetterna för tvålen utan stora grejor. Myggnätet har också varit draperat på diverse olika sätt. Rummet har liksom känts ompysslat. Sen har det ju såklart också blivit städat. Varje kväll har två små städerskor också tagit ner myggnätet, dragit för gardinerna för fönstren och sprayat insektsmedel. Ger väldigt sällan dricks till städerskor. Glömmer ibland och skiter i det mer ofta. Men om det är nåt särskilt så! Imorgon ska vi åka till flyget kl 5 så för säkerhets skull la vi fram dricksen till städerskorna innan vi gick ut för kvällsshopping och middag. Och innan dom hade kommit på sitt kvällsbesök. La 10000 tsh, 40kr, vid lappen med namn på vår Room Attendant. Satte oss på balkongen när dom kom. Inga problem men så kommer en och pratar på, ma'm, is it for housekeeping? Typ! Fattar inget! Hon drar med mig in i rummet och fram till pengarna. Och undrar om det är till dom. Det var det ju! Båda överöser mig med tack och går bugandes och tackandes ut ur rummet. Usch, pinsamt, såklart roligt att se deras uppriktiga tacksamhet, men .., det blir så uppenbart att vi lever i olika världar. 






Memories of Zanzibar

Memories of Zanzibar är namnet på en stor souvenirbutik. Typ den enda affären med fasta priser, om än i dollar. Vill man handla är det en bra början att kolla där och få ett hum om vad saker kostar. Inte varje enskild sak men prisläget i sig. Idag tänkte vi samla minnen, både genom lite shopping och genom upplevelser. 



En dag skulle vi geocacha, en annan gå till marknaden. Idag var målet att bara vara. Vi skulle bara köpa saronger. Hittade några nästan direkt, prutade och alla nöjda. Fick två saronger och en scarf för 100kr. Sarongerna vi har är från Thailand, 14 år gamla. En är härifrån, 10 år gammal. Dom är använda hur mycket som helst så egentligen fattar jag inte att vi ens prutade. 

Tittade och gick in i, inte alla, men en hel del butiker. 



Kikade och tittade på folk och på det vanliga livet. Skomakare, träsnidare, tapetserare, sömmerskor, frisörer och inte minst barn i koranskola. 





Lyckades samla en hel hög med minnen, ta lite kort och svettas en del. Så fräckt att man kan se oiika saker, både från vilket håll man går såklart men också om man orkar vara trevlig och följa med in och titta på saker man inte vill ha. Dom tror det beror på priset men även om saker vore gratis är dom ju lika hemska för det. 



Titta på folk är väldigt kul också. Dom gillar det inte så man får både smygtitta och smygfota. Med ett klimat som tillåter och man lever utomhus hela tiden så blir det ett helt annat liv. Och det är det som är så kul att titta på. Man hamnar i deras vardagsrum på nåt sätt. 



Var en stund på stranden vid hotellet och samlade på solstrålar. Vem vet när man går chans till det nästa gång. Även där händer en del och det är fult upp med att läsa och hänga med i det som sker. 

































































































fredag 3 februari 2017

Kendwa


Många stränder är vansinnigt vackra men vi har varken tid eller lust att besöka alla. Tänkte att Tripadvisor och Vagabond inte har fel utan gick på deras listor. Kendwa Beach, skulle vi besöka idag. Packade en väska med det nödvändiga, pengar, mobil, kamera, bok och vattenflaska. På frukosten hade vi bestämt hur mycket pengar vi ville betala för en taxi för att det skulle vara värt att åka. Funkar bra men är svårare när man ska köpa två avokado eller några flaskor vatten. Då är det bara att betala. Orkar inte pruta på allt. Som planerat hann vi bara ta tre steg ut på gatan innan vi blev uppvaktade av en taxichaufför. Nu gick vi inte förbi utan sa; Kendwa. 70 dollar sa han. 50 sa vi. 60 tyckte han var en lagom kompromiss. Nej tack sa vi. Fick resan för 50 USD. Tur och retur och då stannade han kvar och väntade i bilen. Alla nöjda! Betalade 20 i förskott som han först växlade och sen tankade för. Sen fick vi åka med när han återbetalade nån skuld till en kompis för våra pengar. Dessutom användes dom för att muta en polis. Trodde vi! Han förklarade att polisen var hungrig, såg att det var en bil med vita och frågade om en typ allmosa. Fick 2000 tanzaniska shilling, 8kr. Som jämförelse betalade vi 125000 tsh för resan. 



Kunde inte med att ta kort men gjorde det ändå på hemvägen. I motljus. Är så himla kul att åka bil. Det händer nåt hela tiden. Massor av människor som går, som cyklar, som åker 15 man på ett flak. Människor som bär rissäckar på huvudet eller har packat cykeln full med grenar eller med tre 15-litersdunkar. Och så alla skjul som dom bor i, eldar där mat lagas och all försäljning som pågår. Efter en timme och en kvart blev vi avsläppta på Sunset Kendwa. En resort där man helt gratis fick använda deras solstolar. 


Sen började vi gå och gå och gå. Stranden svängde då och då och man vill ju alltid se vad som finns bakom hörnet. Mera strand, lika kritvit, lika vacker. 


Var precis lagom med folk. Nästan inga men vi var inte helt ensamma. Gick hela förmiddagen åt ett håll. 



Läste en stund under vårt parasoll. Åt lunch och gick sen åt andra hållet. 



Tänkte väl inte helt på att fyra timmars promenad i stekande sol sätter lite spår på axlarna. Även om det sker i vattenbrynet och vinden svalkar. Och känns i benen. Träningsvärk i morgon? Har badat också. Tyvärr i skift, vill ju inte bli av med några ägodelar direkt. Var nog minst 30 grader. Stranden var full av koraller och snäckor. Den ena finare än den andra. 


Chauffören satt i bilen och väntade. Lite pinsamt men han var ju å andra sidan väldigt nöjd över sin körning och kan nog vara ledig imorgon. Vi är också nöjda. Med en dag på en fantastisk strand och en resa bland palmer och bananträd. Tillbaka på hotellet var det inga svanar som mötte oss idag utan en liten hund eller vad det var. Ögonen och nosen var inte målade utan pyttesmå tygbitar. Imponerande! 



torsdag 2 februari 2017

Kontraster


Två världar med ett hotell emellan. Beroende på vilken dörr man väljer så väljer man också värld. Likadant är det på stan. Otroligt färgstarkt och vackert men oj så slitet och fattigt. Och trångt! 



Vi har vandrat runt i stans alla gränder. Det är som en labyrint och det går ju inte direkt att orientera sig efter solen. Folk är inte jätteförtjusta i att man tar kort så alla kort är tagna i farten. Funkade trots allt rätt bra att sikta men har raderat en del. 




Finns mängders mängder av små hål i väggen - butiker, stora som en telefonkiosk.  Dom säljer allt men vanligast är nog matolja och gigantiska rissäckar. 


Var på den stora matmarknaden. Hur mycket stånd som helst och hur mycket folk som helst. Var nog över tusen personer som sålde, pratade eller på nåt sätt var inblandade i försäljningen. Lite skillnad mot hemma där alltihop får plats på frukt- och grönsaksavdelningen på Ica och enda "personalen" är en självscanningsvåg. 




Köpte mango och avokado och dom var precis som allt annat så otroligt mycket större och dessutom mycket godare än hemma. 


Man har också slutat med plastpåsar. Istället handlade folk i shopping-påsar och hade man ingen kunde man köpa. Så himla bra! 


Levande höns i burar räckte för att vi skulle välja bort köttavdelningen. Valde bort fisken också men lyckades ändå komma förbi lite människor som satt och rensade fisk. Blä! Inget för varken öga eller näsa! 


Fascinerande och roligt att se och uppleva men det är ändå gott att ha det som man har det hemma. Och att kunna välja dörr ut från hotellet! 

onsdag 1 februari 2017

Vart är alla?

Från ensamheten ute i nationalparken till ensamheten även på frukosten på campen. Det var bara vi. Till ensamheten här!  Vart är alla? 



Kriminaliteten har ökat och risken för terrordåd finns efter den i en moské för några år sen. Turismen har gått ner men.. 
Det är väldigt väldigt tomt. Julius Nyerere Airport i Dar es Salaam var ganska tom och planet typ heltomt. 


Taxin vi beställt från flygplatsen lyste också med sin frånvaro men det berodde kanske mer på att vi landade 20 minuter för tidigt. 

Hotellet är också rätt tomt. Ingen trängsel vid frukosten direkt. 


Desto mer konstigt då att vi inte kunde få vårt bokade rum första natten utan fick bo i annexet. Som visserligen är Freddie Mercurys födelsehus och lite kul bara för därför. Inget nerköp heller egentligen. Men en fruktansvärt dryg gubbe och ett väldigt otrevligt bemötande. Dålig planering, nonchalans eller makt? Eller fattade vi inte att vi skulle ha mutat  honom? Hade vi kanske fattat om vi vetat att det inte är så mycket folk här. 



Solstolarna är tomma och stranden är tom. Klart att det finns folk, några enstaka. Det är till och med så att vi vita hälsar på varandra när vi möts. Som i skogen! 



Ikväll har vi ätit middag på Africa House. Det är dit man ska gå för att titta på solnedgången. Visserligen var det ingen sol men heller inget folk. Tidigare år har man behövt boka bord men inte nu. Hamnade där lite av nöd när den indiska restaurangen vi tänkt käka på var stängd. Kundbrist kanske? 


Iallafall var det helt uppenbart att vår kypare inte haft så många gäster att öva på. Beställde typiska rätter från Zanzibar. Hade lite svårt att välja så vi tog fyra och frågade honom om portionsstorlek och så. Han rekommenderade oss att bara ta  varsin rätt. Ok! Men så kom han på att vi nog kunde dela på en av dom. Så det gjorde vi. Beställde en grönsakstsllrik med kokta/stekta grönsaker, med Zanzibar style på kryddningen. Beställde också en fisk med bananer också Zanzibarkryddade och en fisk i currysås. 


Först kommer ketchupen. Hur man nu kan komma på tanken att det behövs till grönsaker och fisk. Eller grejen är kanske att komma på att det inte behövs. 


Sen kom grönsakerna som blev en soppa med lokala snacks och friterade potatismoskulor. Serverade med två skedar. En konst kan vi konstatera att äta soppa från en tallrik som står mitt på bordet. Spillde ändå bara lite. Och det var väldigt gott! Det konstaterade servitören också när han hämtade ut den tomma tallriken. Han tittade och så sa han "det var gott ser jag". Dessutom var vi väldigt hungriga men det sa vi inte. 



Å, två fisk, sa servitören vid beställningen och serverade en fisk och en kyckling. Visserligen i currysås! Bestämde oss för att vara lagom. Gilla läget och äta, dels för att det var gott och dels för vi inte kunde med annat. Men när han kom för att fråga hur det smakade skulle vi ändå säga "gott, men det var inte det vi beställde". Vet inte om han ens fattade men nåt sorry kom det väl. 


Beställde svart kaffe och fick brunt men det är ju så det är och inte mycket att görs åt. Insåg att vi hade behövt våra fyra rätter så det fick bli efterrätt. Kunde välja på glass, glass med frukt och fruktsallad. Vi beställde fruktsallad. Efter tre steg kom vår tafatte servitör tillbaka och frågade om det var utan glass. Fanns ju inte ens att väljs på men den här gången blev det rätt. 


Behövde inte be om notan utan den kom, först med frågan om vi skulle betala ihop. Det skulle vi ju, men notan var delad ändå. Inte på två personer utan allt fanns inte i systemet så kassakvittot hade kompletterats med ett handskrivet. Att räkna ihop det fick vi göra själva. Hade det varit fler gäster kunde det ha blivit riktigt roligt.