Vår väg var 22 km från entrén in i State Parken. Den var rätt smal men alla körde iallafall lugnt och sakta. På vägen upp körde Kalle och då svettades jag och blundade inte, men nästan. På nervägen körde jag och då undrade han om det var elvärme i sätet men han tittade iallafall på utsikten. Inte ett enda staket eller sten eller nåt nånstans. Man balanserade på kanten till fritt fall, typ. Väl uppe fanns en ruin av en gammal restaurang och där fanns flera skyltar som varnade för att trappstegen och golvet kunde vara blött och halt. Kändes en aning fånigt och något felplacerat efter den vägen.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar